11/5
Ja nu var det ett tag sen, men måste ju verkligen skriva lite! Till att börja med så är det idag exakt en månad kvar till skolavslutningen, tänk om en månad går inte jag i Södertörns friskola längre, inte heller i grundskolan. Herre gud, vad tiden har gått!
Menmen, i fedags. Jag och Amanda åkte in till stan och skulle hitta One direction. Först köpte vi lite chips och godis till dem som vi la i en påse med en lapp. Sedan gick vi upp till ett torg där det var ganska många fans. Sen blev det olika instruktioner från alla pliser och Paul, så vi bestmde oss för att ställa oss i kanten på en korsning där de skulle åka förbi. Och de gjorde de, sedan sprang vi och ställde oss vid "balkongen" som de stod på.
ÅH Herre! Det var helt sjukt! Säger bara som alla andra som sett dem säger, har inga ord, det var verkligen värt varrenda sekunds väntan, och de var så sjuuukt snygga! Bäst av allt: Åtminstonde Niall vet att jag och Amanda existerar. Vinkade åt oss två gånger, andra gången kändes sjukt lång, man hann se han vackra blå ögon :)
När de hoppade in i bilen trodde jag serriöst att jag skulle svimma/ få astmaattack, fangirla som fan, haha. Men dom typ tio minutrarna var typ det bästa som hänt, kan fortfarande inte fatta det. Och så pratade vi lite med Paul, så sjukt snäll även om det var jättestressigt och hysteriskt.
Oj blev värsta uppsatsen, men var tvungen! Här kommer iaf ett fåtal av alla typ 300 bilder, hjärtat blev lite fail men var så jävla hyper så jag kollaade inte om de blev bra förrän långst senare.
Menmen, i fedags. Jag och Amanda åkte in till stan och skulle hitta One direction. Först köpte vi lite chips och godis till dem som vi la i en påse med en lapp. Sedan gick vi upp till ett torg där det var ganska många fans. Sen blev det olika instruktioner från alla pliser och Paul, så vi bestmde oss för att ställa oss i kanten på en korsning där de skulle åka förbi. Och de gjorde de, sedan sprang vi och ställde oss vid "balkongen" som de stod på.
ÅH Herre! Det var helt sjukt! Säger bara som alla andra som sett dem säger, har inga ord, det var verkligen värt varrenda sekunds väntan, och de var så sjuuukt snygga! Bäst av allt: Åtminstonde Niall vet att jag och Amanda existerar. Vinkade åt oss två gånger, andra gången kändes sjukt lång, man hann se han vackra blå ögon :)
När de hoppade in i bilen trodde jag serriöst att jag skulle svimma/ få astmaattack, fangirla som fan, haha. Men dom typ tio minutrarna var typ det bästa som hänt, kan fortfarande inte fatta det. Och så pratade vi lite med Paul, så sjukt snäll även om det var jättestressigt och hysteriskt.
Oj blev värsta uppsatsen, men var tvungen! Här kommer iaf ett fåtal av alla typ 300 bilder, hjärtat blev lite fail men var så jävla hyper så jag kollaade inte om de blev bra förrän långst senare.
foton tagna av Rebecka Barnes/ Amanda Emanuelsson
Kommentarer
Trackback
